Ur vinterdvalan

Så var det dags, årets första bana, äntligen 🙂

Nya skor för säsongen, Inov8 Oroc 340. Var egentligen sugen på ett par Icebugs, men jag har för breda blad. Men jag gillar mina nya Oroc skarpt.

Några minusgrader och solsken. Isigt och halt som f … hmm, på stigarna där den tidigare snön har varit tilltrampad. Det var t o m grusat fram till startpunkten.

Brant upp till 1:an, klättrar på bra, läser in mig uppe på kanten. Går in mot kontrollen, ser en löpare på väg ut, gör ju saker och ting lättare ibland. Ner från kullen och upp på nästa höjd. Banläggaren har ett tydligt tema. Går västerut mot branterna innan jag viker av norrut mot min lilla brant och 2:an. Hittar sista säkra, men slarvar med kompassriktningen i ringen och hamnar 20 m norr om kontrollen. Hittar den snart med hjälp av Värmlänningen som har kommit ifatt mig nu.

Håller mig sedan på norrsidan av höjden längs en höjdkurva för att komma ner i den östra slänten och 3:an vid stenen. Hamnar 20-30 meter söder om och ovanför 3:an och får klättra ner mot den. Värmlänningen har lagt en krok ännu längre söderut och är nu efter mig. Blir dock passerad av Junioren på väg in mot 3:an.

En lång löpsträcka till 4:an. Känner igen mig hyfsat och gör mitt vägval efter lokalkännedomen snarare än att läsa kartan. Junioren och Värmlänningen tar en något annorlunda väg och hittar upp i skogen snabbare ser jag. De är klart förbi mig när jag kommer upp till 4:an.

Tar 5:an och 6:an enkelt, inga svårigheter, är ensam nu. En långsträcka till 7:an. Vänster tycker jag passerar lite väl många höjdkurvor. Höger ser flackare ut, mer stiglöpning och säkrare kontrolltagning. Dock lite längre. Det blir höger. Inga svårigheter på själva sträckan. Möter Värmlänningen som är på väg från 7:an, anar att han har tagit vänstervägvalet.

Missar kraftledningen på väg in mot 7:an, ett enkelsnöre bland träden, ingen riktig gata. Kommer lite långt ner i svackan, men ingen större skada skedd. När jag stämplar 7:an dyker Junioren upp bakom en gran. Höger var nog inte så tokigt. Vi gör sällskap fram till 8:an.

Sedan drar Junioren tydligt åt vänster på nästa långsträcka mot 9:an, medan jag håller fast vid min taktik. Mer stig, säkrare kontrolltagning och längre iofs. Kommer in från öster mot 9:an och hittar murhörnet. Hade jag varit lite mer noggrann hade jag sett att jag var för långt ner i slänten, Nu får jag klättra upp mot 9:an. När jag stämplar 9:an kommer Junioren över krönet på väg ner mot 9:an. Ah, det här var en bra dag !

Har inte en chans att hänga Junioren på mot 10:an och in mot mål. Värmlänningen är 7 minuter före mig och Junioren 5.

Men vad nöjd jag är efter en skön dusch och bastu, med en kopp kaffe och en macka i näven. Längtar till våren !

 

 

Annonser