Ny säsong

Vart tog våren och vårsäsongen vägen? Men nu skall jag inte klaga, med tanke på den vintern vi just har haft 🙂

Just nu finns det många sprinttävlingar att springa. Jag ger mig inte in på om detta är ”riktig” orientering eller inte. Jag tycker i alla fall att det är riktigt kul att försöka orientera i hög fart (allt är relativt) jämfört ned vad jag förmår ute i skogen.

Dessutom innebär slutet på vårsäsongen starten för mina lite längre trail-rundor som jag njuter något så fantastiskt av. Det blir en 2-milare på egen hand i helgen. Sedan blir det 3 mil i grupp helgen därpå. Det är verkligen helt suveränt att få tillbringa en halvdag ute i naturen vid den här tiden. Det enda fokus man har är att röra sig framåt i lagom hastighet. Inga km-tider är relevanta.

Sedan avslutar vi dagen med god mat tillsammans med familj och vänner. Riktigt bra!

Enda nackdelen är att grabbarna tycker att pappa skall springa långt oftare – ”så att vi kan ha springmiddag igen” 🙂

Annonser

Hur länge är man ny-orienterare?

Familjen åkte ju dit för några år sedan och drabbades fullständigt av orienteringsbacillen. Livet ser nu väldigt mycket annorlunda ut nu …

  • Vi tränar och tävlar 2-3 gånger i veckan större delen av året
  • Eventor är en naturlig del av vår planering
  • O-ringen styr semesterplanerna
  • Både O-morsan och jag är aktiva i föreningen som ledare och som funktionsansvariga
  • Vi lägger glatt en vecka på att förbereda och genomföra våra egna tävlingar
  • Vi går upp i gryningen när det regnar för att ge oss ut och springa i kylan och vätan
  • Vi duschar utomhus så länge det är plusgrader
  • Lera är bara fuktig jord och sand som går att tvätta bort
  • Regn är bara vatten som kommer uppifrån
  • Orienteringsburgare är en naturlig del av matplaneringen
  • Vi har en liten orienteringsskärm i backspegeln på bilen

När blir vi riktiga orienterare ? 🙂

Lera

Here we go again …

Det har ju gått mycket bättre i år rent orienteringstekniskt och jag har känt mig mycket tryggare i skogen på svarta banor hittills. Sprang en medel häromveckan med bara en mindre krok på någon minut vilket kändes helt OK för mig. Långdistansen därefter blev ett uppvaknande …

Tyckte jag började bra på framförallt 1:an och 2:an som båda hängde på stenar i sluttningar. Klassiska bommar för undertecknad. Men jag höll mig väldigt fokuserad och spikade båda två utan några större problem. Trean gick bra den med, inga konstigheter. Sedan är det då dags för en kort sträcka, nästan så att man kan se den genom skogen kan man tycka.

Jag går söderut men drar (antagligen) lite åt väster och möter branten. Jag lyckas nu med konstverket att dels göra ett parallellfel, dels vända tillbaka utan att passa kartan … och det var den dagen. Gillade inte den insikten när det gick upp för mig att nu snurrar du igen. Var tvungen att ställa mig stilla med båda fötterna i marken, andas lugnt och passa kartan och inse att jag är på väg åt helt fel håll. Eftersom jag nu inte vet exakt var jag är och har tappat sista säkra blir det en krok till innan jag rätar upp situationen och hittar kontrollen.

Efteråt så ser jag att jag dessutom har läst fel på höjdkurvorna och därför tolkat branterna fel. Med lite is i magen hade jag i det läget kanske kunnat gå rakt söderöver, hittat stigen och tagit kontrollen därifrån. 12 minuter extra blev det där till slut.

Bom igen

Jag känner mig alltid lite darrig mentalt efter en sådan snurr och det blir lätt att jag gör fler misstag den dagen. Den här gången tycker jag ändå att jag fick ordning på det mentala och lyckades bra fram till sista kontrollen innan mål då jag gör ett parallellfel, inte så grovt, men 3-4 minuter till blev det där.

Några lärdomar och reflektioner:

  • Nöjd med att jag lyckades ta mig ur den mentala svackan och ta mig vidare
  • Det är knivigt när jag tappar sista säkra och inte har något att vända tillbaka till. Skall försöka komma ihåg att grovorientera mot en uppfångare, i det här fallet stigen och göra ett nytt försök mot kontrollen.
  • Jag tycker att jag genomskådar mina parallellfel lite tidigare än förut
  • Jag tycker att jag genomskådar mina problemkontroller bättre och anpassar både fart och noggrannhet – för det mesta …

Hursomhelst så är det snart på’t igen ! 🙂

Ut ur komfortzonen – del V & vidare

Då går vi vidare och tänjer vidare på komfortzonen. Vad är det som ligger närmast i planerna, jo …

  • O-ringen 2013, svart bana. Visserligen den korta varianten eftersom familjefriden och harmonin mår bäst av den fria starttiden. Det skall bli riktigt kul och utmanande att ta sig an 5 svarta banor i helt okänd Boden-terräng.
    • Hade jag gjort det för två år sedan – nej inte en chans.
  • AXA Fjällmarathon 2013 – åh, hit längtar jag med hela själen. För mig är det här ett stort, riktigt stort, steg utanför zonen och jag tror verkligen att jag kan klara det. Jag har inga prestationsmål mer än att genomföra loppet med gott humör, räknar med att hålla på i 6-8 h.
    • Hade jag överhuvudtaget tänkt tanken för tio år sedan – nej det fanns inte på kartan
    • Hade jag gjort det för två år sedan – nej inte en chans
  • Vasaloppet 2014 – här är jag inte riktigt övertygad ännu, mao det ligger lite utanför zonen. Men än så länge är jag anmäld iaf … 🙂

Den här tål att upprepas …

comfortzone

Så – hur och var flyttar Du din komfortzon ? 🙂