Jag startade den här bloggen för ett år sedan, dels i syftet att dela med mig av mina misstag och få lite råd, dels (tror jag) att få skriva av mig lite frustration. Frustration över att jag ideligen gjorde så stora missar i mina försök att börja springa på svart bana.
Sedan dess har jag sprungit ett 30-tal tävlingar i tävlingsklass. Här har jag varit helt konsekvent och bara anmält mig i tävlingsklass för att lära mig och bli bättre.
Utfallet då? Jodå, visst har det gått väsentligt mycket bättre under året, med mina mått då. Jag känner mig helt trygg på svart bana nuförtiden och frustrationen från förra året är borta. Om 2013 präglades av Frustration och Okunnighet så är ordet för 2014 Ojämnhet.
Även om bommarna nuförtiden är färre och mindre så kommer de fortfarande med jämna och ojämna mellanrum. Både under loppen och mellan loppen. Dock har jag blivit bättre på att hantera bommarna. Jag vänder om tidigare alternativt springer vidare mot en uppfångare bakom kontrollen. Jag lyckas bättre med att komma igen och fokusera på att göra resten av loppet bra.
Jag funderar fortfarande mycket över mina misstag och analyserar och försöker förstå vad jag gör för fel. Några funderingar:
- Jag slarvar med kompassen och kompassriktningen. I vissa lägen märker jag att jag släpper kompassen (omedvetet) och orienterar bara på plan och höjdkurvor. Det blir kanske inte 180-gradarna längre, men 30-40 grader fel får effekter det också.
- Jag slarvar med tumgreppet, vet faktiskt inte varför eftersom jag är medveten om det. Jag har nog helt enkelt inte nött in beteendet eftersom jag började sent i livet.
- 8 av 10 bommar ligger i sluttningar och/eller i detaljerade områden. Just i sluttningar ringer varningsklockorna, men likväl så går jag i fällan då och då.
- En del bommar har med synen att göra. Jag måste ha läsglas nuförtiden och det har tagit tid att hitta rätt hjälpmedel där, speciellt i regn och mörker.
- Kartstoppen, jag klarar inte av att läsa detaljer på kartan i farten, dels pga synfelet, dels pga orutinen. Beroende på karta och terräng tycker jag att jag ibland blir lite väl stillastående.
- Avstånd och stegning – använder jag väldigt sällan. För sällan?
Sedan kan jag absolut bli snabbare i terrängen. Lite kluven här dock. Vet inte om en fartökning är det jag behöver just nu, kanske skall avvakta med det tills jag blir jämnare …
I vilket fall som helst så är jag jätteglad att ha hittat till orienteringen även om det kom sent. Alla fem i familjen orienterar nuförtiden, en i utvecklingsklass något år till. För drygt tre år sedan hade ingen av oss sett eller hört talas om en sportident 🙂
Skulle gissa att det blir en avstämning om ett år igen kanske …
Orienteringsfarsan 