Ögonblick från en träningsrunda

Jag upplever en större tröghet att komma iväg på träningsrundor under vinterhalvåret, speciellt på vardagskvällar. Det går lättare att motivera sig vackra dagar på helgerna.

Jag fick iväg mig på veckans långpass redan på lördagsförmiddagen i helgen. Jag kände mig tung i kroppen, knän och hälsenor protesterade till att börja med. Den nyfallna snön gjorde landskapet vackert, men samtidigt slirigt och bakhalt. Jo, det stämmer – jag kände mig negativ när jag började rundan.

Vi har förmånen att bo nära ett stort skogsområde och har tillgång till en bra karta vilket gör att jag inte behöver planera mina rundor innan i detalj utan tar de krokar som lusten i stunden ger. Det ger mig en bra omväxling och gör den mentala delen av långpassen enklare.

Som vanligt så blir livet och löpningen enklare efter någon timmas löpning och jag lägger på lite längre krokar bort i skogen. När jag kommer längst bort så är jag helt ensam. Jag springer i orörd snö på ridspåret, helt ensam. Jag följer spåret upp på en ås och springer på åsens rygg rakt söderut.

Den lågt hängande solen kämpar med att skicka in sina strålar genom grenverket i skogen. Känslan och upplevelsen i att springa i orörd snö i det matta motljuset är helt fantastisk. Tramp, tramp, tramp, tramp, tramp, …

När stigen närmar sig åsens södra näsa, bryter solen igenom helt när jag kommer ut på utsiktspunkten ovanför sjön. Nu är det så vackert så jag måste stanna och bara titta, andas, titta, andas och njuta …

vinterutsikt

GPS:ens batteri ger upp med ett ilsket pipande, har varit ute i nästan två timmar nu. Startade med låg laddning på batteriet, bryr mig faktiskt inte. Alla negativa tankar, smärtor, orosmoln är nu borta. Nu är det bara ett härligt, härligt träningspass mitt i verkligheten i ett vinterskönt landskap. Vill bara säga ”Tack !” till någon.

När jag står där i mitt moln av varm utandningsluft och njuter tycker skogens konung att det räcker. Ett 30-tal meter ifrån mig reser han sig upp och rusar iväg med brak i skogen – mäktigt.

Det är 4-5 grader kallt ute och det blir dags att röra sig hemåt, har nästan en mil hem härifrån. Jag följer spåret hela vägen ner från åsen till sjön och vassen. Isen har inte lagt sig ännu men det har frusit på is på vasstråna och det blir som ett skirt klockspel när stråna rör sig i vågorna från den bitande vinden. Fulländat !

vintervass

Nu springer jag hem sista milen och är bara positiv ! 🙂

Annonser