O-Ringen 2015 i Borås

Mitt och familjens 4:e O-Ringen sedan inträdet i denna underbara sport för fem år sedan.

O-Ringen (ursäkta klyschan) är som julen på så sätt att man får helt ”nörda” in sig i det som man tycker är roligast i en hel vecka tillsammans med människor som man trivs med. Alla tävlingar är förberedda och serverade som det bästa julbord. Barnen är glada och trivs stort. Man blir lika glad för en hittad kontroll som för en julklapp (nåja …).

I år gick O-Ringen i Borås vilket är mindre än en timma hemifrån, så upptäckandet av trakten uteblev lite i år för oss. Men i övrigt levererade O-Ringen i Borås stort. Bra tävlingar, fina kartor, bra logistik och dessutom riktigt fint väder! Inget högsommarväder, nästan lite kyligt i vindarna, men väldigt bra väder att springa i.

Som vanligt så höjs en del röster om O-Ringens vara eller inte vara, priser, avstånd, kvalitet osv. För det mesta bra diskussioner tycker jag. Det är i sammanhanget en jättetävling med allt vad det innebär i insatser och ideellt arbete. Överlag lyckas arrangörerna mycket bra, inte minst i Borås, visst finns det glitchar här och var, men i det stora hela funkar veckan imponerande bra.

På samma sätt som när jag anmäler mig till Lidingöloppet eller Göteborgsvarvet så kan jag inte förvänta mig något annat än att det kommer att vara många människor i rörelse. O-Ringen kan aldrig bli det enkla, smarta, kanske lite mer personliga arrangemanget – och det gör mig ingenting, jag vet vad jag förväntar mig.

I år sprang hela familjen tävlingsklass för första gången, alla 5. Alla blev godkända på alla etapper med ett undantag – min första etapp som jag tvingades stå över p g a en smärtande ljumske. Hade planerat att åtminstone gå etappen från början. Men när jag knappt klarade att gå från bilen till arenan insåg t o m jag att det inte var lämpligt att ge sig ut i skogen – tyvärr …

De övriga fyra etapperna gick väl rimligt bra för min del, men jag lyckades få in en miss varje dag. På den andra etappen började jag med att gå och jogga lite lugnt, men ljumsken kändes såpass bra att jag sprang andra hälften. Drog snett över ett hygge och kom ut för långt till höger än planerat, svängde åt fel håll i 100-150 meter innan jag såg var jag var. Annars OK orienterat.

På tredje etappen gör jag likadant, drar snett över ett hygge och svänger åt fel håll igen! Får ett bryt på mig själv och skäller ut mig själv, lyckas skrämma en annan löpare och får be om ursäkt och förklara att det inte var honom jag var arg på :-). Den stora missen den dagen var att jag missade att startstämpla. Nu går man på checktiden istället, men jag stod dessutom och väntade på GPS-signal i fållan så jag plussade minst 5 minuter till första kontrollen. Blir så matt …

Den fjärde etappen gick relativt bra, men lite långsamt, klarade inte av att hålla tempot i varken löpning eller orienteringen på den dagens medeldistans. Men inga större bommar annars.

På den femte och sista etappen gjorde jag ett parallellfel på fjärde kontrollen, kostade några minuter. Sedan drog jag snett (igen) på långsträckan, dålig kartkontakt och för mycket springa med andra löpare som låg i samma stråk. Kom ner på en mycket större väg än jag tänkt mig från början, men det gjorde samtidigt att kontrolltagningen blev mycket enklare från det hållet, så det blev väl inte helt tokigt.

Pampigt att till slut få springa in i mål på Borås Arena – ett mäktigt och värdigt slut på en finfin vecka. Stort tack Borås! 🙂

O-Ringen_2015

Annonser

Det var ett tag sedan …

Våren gick fort, fortare än vanligt känns det som. Jag har inte tagit mig tid att hålla bloggen uppdaterad på det sätt jag vill. Det beror  inte på att det har funnits mindre att skriva om utan snarare tvärtom. Sedan hamnar en del spontana tankar numer på Twitter (@OFarsan).

Både löpningen och orienteringen går på högvarv. I den senare så är jag allt mer involverad i ungdomsverksamheten och i klubblivet. I och med att vi har tre egna grabbar som springer i ungdomsklasserna så är det fullständigt naturligt att engagera sig och bidra med det man kan. Dessutom är det fantastiskt roligt och en stor social samvaro – trevliga människor helt enkelt!!!

Nu är det semester och jag hoppas att hinna med lite fler inlägg under sommaren.

Hallands 3-dagars är precis avklarad. O-Ringen står på schemat nästa vecka och sedan avslutas semestern med AXA Fjällmaraton!

 

Sluttningsminnen från sommaren

Vi hade en fantastisk upplevelse i somras då hela familjen åkte upp till Boden och sprang O-ringen. Alla i familjen sprang alla fem etapper och blev godkända på samtliga!

Den äldste kämpade med sin förkylning sista dagen och fick gå halva banan. När han kom in på upploppet gav han det som fanns kvar i kroppen och var snabbast i spurten den dagen. Tappert !

Och så har vi då hans pappa, undertecknad, som kämpar med att lära sig hitta i obanad terräng. Första gången på svart bana detta året, i kortklass förvisso. Detta för den fria starttiden och för att hinna med att hjälpa de yngre grabbarna till starterna och skugga den yngste.

Det gick nog ändå ganska bra för att vara mig, nådde inte riktigt upp till mitten av listan i totalresultatet, men jag är helt nöjd totalt 🙂 Men visst snurrade jag runt på vissa kontroller under veckan. Nästan utan undantag var det kontroller i sluttningar där jag ställde till det för mig. Andra etappen var nog värst och här kommer två kontroller från den:

Andra kontrollen:

E2-B1

Här gör jag tidigt i loppet ett misstag som kostade mig 7-8 minuter. Efter sankmarken väljer jag att springa norröver mot släpstigen för att sedan följa den västerut mot kontrollen. Känslan uppe i sluttningen var att ”allting ser ju likadant ut”. Jag klarade inte att läsa in mig i terrängen även om jag försökte vara noggrann. Släpstigen hittade jag inte heller, eller rättare sagt det fanns fler spår än vad kartan visar. Jag kunde först läsa in mig när jag mötte området med berg i dagen väster om kontrollen.

Efteråt ser jag lösningen i vänstervägvalet på de tydligare höjdformationerna, vilket också bekräftas av GPS-spåren från de som lyckades bättre än mig den dagen (röd-markerat i bilden).

Ett par kontroller senare var det dags igen:

E2-B2

Jag var väldigt nöjd med att jag lyckades hitta till ringhöjden och böjen på släpstigen mitt på sträckan. Jag inser redan där att detta är en svår kontroll på min nivå. Försöker ändå mig på att ta mig ut på kanten och läsa in mig på stenar, punkthöjder och branter in mot kontrollen. Igen, framme på kanten kommer känslan – ”allting ser ju likadant ut”. Har hela tiden en känsla att jag skall längre norrut vilket också var riktigt. Samtidigt rör det sig massor med löpare i skogen vilket gör det utmanande att fokusera på sitt eget. Jag tappade 5-6 minuter på denna sträckan.

Efteråt tror jag att den bästa lösningen för mig hade varit att följa släpstigen en bit och gå in mot kontrollen mer västerifrån (röd-markerat i bilden), via trippelstenarna, berg i dagen och det gula området. Däremot är det ingen av de som har behärskat svårigheterna bättre än mig som har valt den lösningen av att döma av GPS-spåren.

Slutsats – svåra kontroller i norrländska sluttningar är en utmaning för en ovan orienterare – men kul var det ! 🙂

Läget ett år senare

Jag startade den här bloggen för ett år sedan, dels i syftet att dela med mig av mina misstag och få lite råd, dels (tror jag) att få skriva av mig lite frustration. Frustration över att jag ideligen gjorde så stora missar i mina försök att börja springa på svart bana.

Sedan dess har jag sprungit ett 30-tal tävlingar i tävlingsklass. Här har jag varit helt konsekvent och bara anmält mig i tävlingsklass för att lära mig och bli bättre.

Utfallet då? Jodå, visst har det gått väsentligt mycket bättre under året, med mina mått då. Jag känner mig helt trygg på svart bana nuförtiden och frustrationen från förra året är borta. Om 2013 präglades av Frustration och Okunnighet så är ordet för 2014 Ojämnhet.

Även om bommarna nuförtiden är färre och mindre så kommer de fortfarande med jämna och ojämna mellanrum. Både under loppen och mellan loppen. Dock har jag blivit bättre på att hantera bommarna. Jag vänder om tidigare alternativt springer vidare mot en uppfångare bakom kontrollen. Jag lyckas bättre med att komma igen och fokusera på att göra resten av loppet bra.

Jag funderar fortfarande mycket över mina misstag och analyserar och försöker förstå vad jag gör för fel. Några funderingar:

  • Jag slarvar med kompassen och kompassriktningen. I vissa lägen märker jag att jag släpper kompassen (omedvetet) och orienterar bara på plan och höjdkurvor. Det blir kanske inte 180-gradarna längre, men 30-40 grader fel får effekter det också.
  • Jag slarvar med tumgreppet, vet faktiskt inte varför eftersom jag är medveten om det. Jag har nog helt enkelt inte nött in beteendet eftersom jag började sent i livet.
  • 8 av 10 bommar ligger i sluttningar och/eller i detaljerade områden. Just i sluttningar ringer varningsklockorna, men likväl så går jag i fällan då och då.
  • En del bommar har med synen att göra. Jag måste ha läsglas nuförtiden och det har tagit tid att hitta rätt hjälpmedel där, speciellt i regn och mörker.
  • Kartstoppen, jag klarar inte av att läsa detaljer på kartan i farten, dels pga synfelet, dels pga orutinen. Beroende på karta och terräng tycker jag att jag ibland blir lite väl stillastående.
  • Avstånd och stegning – använder jag väldigt sällan. För sällan?

Sedan kan jag absolut bli snabbare i terrängen. Lite kluven här dock. Vet inte om en fartökning är det jag behöver just nu, kanske skall avvakta med det tills jag blir jämnare …

I vilket fall som helst så är jag jätteglad att ha hittat till orienteringen även om det kom sent. Alla fem i familjen orienterar nuförtiden, en i utvecklingsklass något år till. För drygt tre år sedan hade ingen av oss sett eller hört talas om en sportident  🙂

sportident

Skulle gissa att det blir en avstämning om ett år igen kanske …

Ett år på svart bana

För ungefär ett år sedan började jag springa svart bana och jag gissar att det har blivit ett 30-tal lopp sedan dess.

Steget till svart bana har varit och är större än jag kunde ana, men jag gillar verkligen utmaningen. Resultaten har varit väldigt blandade och jag är ojämn än så länge, men jag känner mig mycket lugnare i skogen idag. Dels för att jag vet att jag klarar av en svart bana, dels för att jag har lättare att acceptera och förstå mina bommar. Återstår bara att lära mig förutse dem också …

Nu ett år senare kommer de stora misstagen mer sällan och när jag gör dem så blir det ofta bara på en kontroll. Tidigare kunde jag stapla misstagen under ett helt lopp.

Det är ju riktigt kul när det går bra och jag lyckas hålla ihop hela loppet. Med lugnet som jag känner nu så kan jag fortfarande tycka att det är kul att fortsätta banan efter en jättebom, för ett år sedan kände jag mer frustration.

Jag är mer motiverad än någonsin att springa orientering, tycker att det är en helt fantastisk sport. Faktum är att jag insåg häromdagen att det var faktiskt läge att avanmäla mig på en tävling. Det gick inte att få ihop starttiderna för hela familjen och det är ju faktiskt grabbarnas orientering som skall prioriteras … 🙂

Nu skall det snart springas Lidingölopp !

De tre sista etapperna

Då var årets Oringen avklarad. Kroppen är nöjd just, det gick tungt i värmen idag. Däremot så kommer det att kännas tomt att inte dra på sig skorna imorgon för en ny fest i skogen.

För det har varit fest och riktigt, riktigt kul. Vädret och humöret har varit helt på topp och väldigt lite mygg! Terrängen och banorna har varit tuffa och utmanande. Det har ofta känts som om det här är på gränsen till vad jag klarar av. Desto roligare när det har funkat. Inga bländande tider eller placeringar, men ändå fullt godkänt på min nivå.

Det började bra på första etappen, sedan hade jag min sämsta dag den andra dagen. Fick till det bättre igen tredje etappen orienteringmässigt, men löpningen och stigningarna tog musten ur mig ett tag.

Jag började fjärde dagen med en femminuters-bom på första kontrollen, men lyckades bättre resten av banan. Hade dock en tuff period på mitten där orken tröt i klättringarna.

Idag blev den bästa dagen både tids- och placeringsmässigt. Det var riktigt skönt att kunna avsluta veckan bra. Det var dessutom den varmaste dagen så det slet ordentligt idag

Det känns riktigt bra att ha fixat Oringen i en tävlingsklass. För två år sedan stod jag för första gången på startlinjen i en orienteringstävling i mitt liv.

Sedan har jag massor att lära – men det känns bara kul !

Tack Boden för en strålande vecka! Vi ses i Skåne nästa år! 🙂

20130727-000351.jpg

Dagen efter

Andra dagen blev inte något vidare. Jag hade tydligen sparat på mig misstagen tills idag.

Jag var okoncentrerad i starten vilket inte är någon bra början. När jag kommer fram till startpunkten inser jag att jag inte tagit någon kontrolldefinition. Ingen större fara, men ändå slarvigt.

Tyckte att jag fick ettan bra utan några tveksamheter. Tvåan ligger uppe på sluttningen i en liten sänka. Jag väljer högervägval och söker efter en släpstig som jag tror att jag hittar – men inte. Lägger nog en 7-8 minuter där i sluttningen. Efteråt ser jag att ett vänstervägval hade löst mina problem.

Trean spikade jag och vägen till fyran började bra, hittar till en bra avstämning mitt på sträckan. Därifrån väljer jag att gå en lång kompassgång mot ett svårt mål i en brant sluttning – inte ett bra val. La nog 3-4 minuter där också.

Slarvar med kompassriktningen på väg nerför branten till nästa sluttningskontroll och gör ett parallellfel som kostar ytterligare tid. Därifrån intill mål så gick det på räls, de sista fem kontrollerna. Godkänd förvisso, men tråkigt dålig tid – även för en motionär.

Jag gör några gamla misstag igen idag:
– Slarvar, har för bråttom upp i sluttningen. Måste vara mer noggrann med kartan och de få fasta punkterna i dessa svåra sluttningar
– Tar för stor risk med en lång kompassgång mot ett diffust mål. Skulle ha jobbat mig runt mer och hittat en bättre sista säkra inemot kontrollen
– Ofokuserad i starten, förstår inte riktigt varför faktiskt

Nåja det är bara att bryta ihop och komma igen i övermorgon!