Ut ur komfortzonen – del II

OK – jag etablerade mig som en motionerande Varvslöpare. Det blev ett naturligt mål att springa Varvet varje år. Jag hade dock svårt att hålla uppe träningen året om. Det blev mycket längre mellan passen på hösten och vintern. Jag letade efter fler passande lopp att springa under hösten, men jag hittade inget som triggade mig. Skall jag vara helt ärlig så trivdes jag nog ganska bra med att ligga på sofflocket i perioder. Det tog därför sin kraft att varje år komma igång igen ända tills …

… en tidig vårdag för några år sedan då den äldste sonen hittade till en prova-på-dag i orienteringsklubben. Han var fast från första början och därmed var familjen fast också, men det förstod jag inte då …

Den äldste fortsatte träna varje vecka med klubben under hösten och inpå vintern. Hans pappa hängde troget med på träningarna och passade på att ta ett varv i spåret medan grabben tränade sitt. Samtidigt blev jag alltmer fascinerad av orienteringssporten

Där och då den hösten bröt jag spärren att träna året om och har inte en nollad träningsmånad sedan dess.

If you don’t feel uncomfortable when you leave your comfort zone – you haven’t really left it !

Annonser

Bra start på året

Årets första långdistans gick bra den med. 🙂

solsken

Min orientering känns stabil just nu på svart nivå. På drygt 3 timmars tävling hittills i år ger mig Winsplits en bomtid på totalt 8 minuter. Sedan går det inte fort jämförelsevis, men jag känner mig väsentligt tryggare på svart nivå.

På samma sätt som när det har strulat och bommats tidigare så försöker jag förstå varför det funkar bättre just nu:

  • Många kloka saker har sagts i den här tråden på orienterare.nu och en del finns samlade här – stort tack alla ! 🙂
  • Jag tar det mycket lugnare i starten, kollar norr innan, börjar inte springa förrän karta, kompass och terräng stämmer. Försöker vara överdrivet noggrann till 1:an, kanske inte går hela vägen, men väljer en mycket kontrollerad fart och väg.
  • Jag använder höjdkurvorna på ett helt annat sätt i år. De har blivit mer stöd i min orientering på samma sätt som andra kartobjekt. Vinter- och vårorienteringen ger dessutom stora pedagogiska fördelar i och med den klara sikten i skogen just nu.
  • Jag har blivit bättre på att skapa mig en bild hur terrängen kommer att se ut när jag kommer fram.
  • Jag släpper kartkontakten mer sällan nu. Jobbar med att ignorera andra löpares vägval, men går fortfarande i den fällan ibland.
  • Jag frågar mig själv oftare – Vet du var du är nu? Vet du vart du är på väg? Om inte, hur tar du dig dit där du vet? Jag har vänt fler gånger i år tillbaka till trygg mark tidigare, istället för att försöka kompensera och försöka orientera från ett osäkert läge.
  • Omvänt – jag försöker förenkla och släppa kartan när jag springer på grovkompass. Detaljerna är inte viktiga på väg mot en säker uppfångare.
  • Jag har lättare att genomskåda mina svåra kontroller där jag ofta får problem, lugnar ner mig och är mer noggrann på väg mot dessa.

Det finns självklart en del att jobba vidare på, bl a:

  • Mycket av det ovan går att göra ännu bättre och få in fler beteenden i ryggmärgen, dvs öva, öva, öva.
  • Kartminnet – jag tycker att jag tappar i hastighet ibland när läser kartan för ofta. Jag kan inte läsa kartan springande, varken teknik eller syn klarar av det utan jag får oftast stanna upp för att läsa (= ryckigt tempo).
  • Vägval – har för dålig rutin för att ha en riktigt bra känsla för vad som är bra för mig. Går oftast bra, men ibland ser jag inte det uppenbara förrän efteråt.
  • Fysik och teknik – här finns det potential lovar jag ! 🙂

Nu är jag en motionär och kommer så förbli, men visst vore det kul att kapa någon minut på km-tiden framöver …

Konsten att bomma 20 minuter

Jag har några gånger lyckats bomma mer än 20 minuter på en kontroll. Hur lyckas man med det? Jag blir faktiskt lite förundrad själv över att jag (nästan) lyckas lägga lika mycket tid på att hitta en kontroll som vinnaren tar på sig att springa hela (!) banan …

Så här gör man i alla fall 😉

  • Det blir lite rörigt i startfållan, startklockan har stannat och funktionärerna får köra manuell tid. Jag tappar koncentrationen på det jag skall göra härnäst.
  • Vi släpps iväg och jag har svårt att passa kartan i flykten, rycks med övriga i startgruppen när de drar iväg. Sträckan till startpunkten drar 90 grader till höger direkt
  • Kommer fram till startpunkten och då snurrar det till ordentligt. I och med att jag är ”kompassvill” efter min röriga start får jag inte den korsande muren att stämma i riktningen och drar iväg ca 180 grader fel.
  • Känner att det inte stämmer ganska snart, vänder tillbaka till startpunkten
  • Blir stressad av nästa gäng som nu snabbt flyger förbi startpunkten
  • Lyckas till slut hitta rätt och passa kartan med hjälp av en dubbelsten lite längre fram
  • Väljer då den ”snabbaste” vägen mot 1:an rakt genom ett grönområde – ger mig på en kompassgång genom det gröna (känns igen !?)
  • Kommer fram på andra sidan det gröna – tror jag då. (Ser efteråt att jag gör ett parallellfel och kommer fram 50 m längre norröver än vad jag trodde)
  • Får inte stenar och höjdkurvor att stämma riktigt, men jag framhärdar och tar mig uppför slänten och hittar kontrollen – fel kontroll naturligtvis.
  • Hittar en vag släpsstig (finns inte med på kartan ser jag nu efteråt) och tror därför att jag vet var jag är. Drar mig snett bakåt nordost mot det som är ”min höjd” (i själva verket drar jag mig ytterligare ifrån min kontroll som nu ligger åt sydväst)
  • Så håller jag på en stund … ”hittar rätt”  igen och kompenserar ett par, tre gånger innan jag inser att jag är borta.
  • Tar till slut en grov kompasskurs tillbaka mot muren som startpunkten ligger vid, för att hitta tillbaka till en säker referens
  • Hittar en stigkorsning på vägen tillbaka, läser in mig och tar kontrollen två minuter senare. Från startpunkten till stigkorsningen är det väl mindre än två minuters löpning …

Så vad har jag lärt mig från de goda råd jag har fått:

  • Fokus i startfållan, koll på norr, koll på vart sträckan till startpunkten tar vägen
  • Lugnt fram till startpunkten så att allt stämmer från början
  • Välj säkert vägval till den första kontrollen. Jag ser efteråt att jag skulle ha gått runt grönområdet en bit och plockat upp stigen (med stigkorsningen) direkt, istf att gå kompass genom det gröna … så enkelt
  • Parallellfel har jag så svårt att genomskåda tidigt. Jag måste försöka börja tänka den tanken tidigare när det inte stämmer.